Det enda jag kunde rita riktigt bra i skolan var snö. Jag använde kol på grovt papper och ritade skidspår, prydligt skottade snödrivor längst husuppfarter och stora träd med snötyngda grenar. Idag kände jag mig jag förflyttad in i en av mina teckningar – det är så mycket snö överallt!
Jag växte upp i norrland på 60-talet när vintrarna var riktigt snörika – ja, lite som nu om man tänker efter. Så jag är van vid snö – snö i skorna, snö i munnen, snö innanför kragen och snö i hela ansiktet när vi mulade varandra. Vi var tvungna att åka skidor på skolans skidspår varje lunchrast. Om det inte var under – 15 grader – då fick vi lov att vara inne… Men jag gillar faktiskt snön ändå – den lägger ett förlåtande glömskt täcke över trädgården på hösten och den gör världen sååååå tyssst. Inget är så tyst som en skog när det snöar riktigt kraftigt. Och det är vackert – självklart är det det.
Men , snön är också tung att skotta, i vägen vad man än ska göra, överallt, och allmänt irriterande. Allting tar längre tid och är mer arbetsamt och VARFÖR måste den komma så tidigt i år?? Jag var ute och satt upp stängsel igår – i 50 cm snö – STÄNGSEL!! Detta är inte normalt för Mellansverige – inte en chans!
Men, snö har fantastisk isoleringsförmåga – så vi kan förmodligen tacka snön för att vattenledningarna inte har frusit i backen – trots kylan. All kärlek till snön…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar