Mysteriet med den frusna paddan

I söndags packade vi ner lunchsmörgåsarna, en termos kaffe och kameran i ryggsäcken och gav oss ut på Svartens is. Maken, som hade tillbringat kvällen innan på Whiskymässa i Linköping, behövde luftas och när solen skiner finns det inget som slår en ispromenad. Det är något som fascinerar med att det istäckta vattnet skulle kunna vara ett stort fält, allt det invanda blir omkullkastat och man ser omgivningarna ur ett nytt perspektiv. Filosoferandet fick jag stå för själv. Maken hade whisky och den kommande momsdeklarationen i huvudet och hundarna bryr sig inte ett dugg om nya perspektiv - de tycker bara att det är roligt att springa!

Ingen hade varit ute på Svarten efter de senaste dagarnas snöfall och vi kände oss som sanna pionjärer som bryter ny mark. Här uppe finns inga sommarstugor, inga telemaster och man behöver inte be om absoluuuut tyyyssstnaaad......den regerar,  bara man håller klaffen själv!

20 meter ut från stranden låg något svart i snön och pockade på uppmärksamhet. "Märkligt med rådjurspluttar utan rådjursspår" tänkte jag och pillade runt lite med foten. Och upp ur snön tittar - en djupryst padda! Den var bara delvis täckt med snö och hade uppenbarligen hamnat här någon gång under de senaste dygnen.

Teorierna är många:

• Paddan vaknade under det tidigare mildvädret upp ur sin sömn och vandrade ut på isen för ett morgondopp, glömde handduken och frös därför ihjäl
• Paddan har övervintrat i ett träd, tappade greppet om grenen och frös ihjäl när vinden slungade ut den på isen
• En fågel tappade greppet om paddan eftersom paddslem smakar illa
• ?

Hur som helst så ligger paddan numera i säkert förvar i vår frys - i väntan på en bättre förklaring och en värdig begravning!