Fåfäng - nej inte jag inte....

Idag tog jobbet mig ut på en resa – till Stockholm. Eller närmare bestämt ICA´s huvudkontor i Solna där jag  undervisar om kött i ICA skolan. Alltid roligt att få  föreläsa!

Premiärpendlarnerverna gjorde att jag lämnade hemmet lite väl tidigt för att vara säker på att hinna till Boxholm före pendeltåget.  Varför jag inte hann måla ögonen innan avfärd utan istället prövade min lycka med mascaraborsten helt utan spegel ståendes på perrongen. Det kändes som att det gick ok – inga större missar eller kludd med svärtan, vad jag trodde.

Väl framme i Linköping visade sig X2000 mot Stockholm vara en timme försenat och jag hamnade, lätt misslynt, inne i vänthallen tillsammans med bland annat en SVT-journalist och hans kameraman.  Journalisten frågade  om jag pendlade till jobbet och om jag i så fall ville kommentera en ny forskningsrapport som visar att långpendling sliter på kroppen. Mycket beroende på den stress som uppstår när tågen inte går som de ska. Jag pratade på och försökte låta bli att le in i kameran alltför mycket och MITT I en klurig utläggning om långpendlingens för – och nackdelar slog det mig: jag kollad aldrig hur framgångsrik min spegelfria mascaraborstning egentligen blev där på perrongen....

-          Tänk om jag har svarta klumpar både här och där?? Herregud – snacka om att jag i så fall säkert personifierar den slitna övre medelålderskvinnan  som rapporten speciellt pekade ut som offer för den här typen av stress... Det var ju säkert därför han valde just mig till intervjuoffer....

Hann jag alltså tänka under intervjun medan jag pladdrade på om annat – simultankompetens har jag i alla fall fortfarande!  Om det blev något TV-inslag? Ingen aning – jag sitter fortfarande på tåget hem...