Det är varmt i Malexander...

..och då tänker jag inte främst på att det är + 5 grader och okontrollerad snösmältning ute. Nej, jag tänker mer på mänsklig värme. Jag har bott större delen av mitt liv i det som kallas landsbygd. Och säga vad man vill om Änglagårdsromantik och Hem till Byn – men inte är det alltid nykomlingar välkomnas med öppna famnen.

Fiona och jag njuter av julbordet - också värme!

Om man inte flyttar till Malexander – för här fungerar det faktiskt så. Redan efter några veckor kom Byalagets kassörska hit med en kasse full med Malexanderska godsaker skänkta av lokala företag. Tillika en julblomma, en guidebok till traktens vandringsleder och en handmålad korg. Jag blev så glad över besöket och sen har det bara fortsatt. Bygdens ålderman ringer upp för att ”bara säga välkomna till Malexander”, grannar tittar förbi och presenterar sig, vi välkomnas å det varmaste att vara med på hemsidan och i byalaget av Håkan J och som tack för hjälp upp ur diket erbjuds vi middag på Gästgiveriet. En av jägarna knackar på bara för att fråga om vi håller värmen – och visst gör vi det, tack vara alla goa människor.

Nu låter det kanske som att jag skryter – och det gör jag! Att skryta över hur en hel by får inflyttade nykomlingar att känna sig så hemmastadda är inte bara tillåtet – det är baske mig obligatoriskt.

Men se till att ha ordentligt dubbat om ni blir sugna på ett besök – det är obegripligt halt nu!