Det är mycket nu...

...men jag kan inte låta bli att dela med mig av föl-lyckan här på Tumbo! I går föddes Matilda efter en rätt så dramatisk morgon. Så här var det:

Aritza visade under måndagen ALLA kända tecken på nära förestående fölning; vaxproppar och vit mjölk som rann ur juvret, slappa bäckenband som gjorde att svansroten stod ut som en takås och (ursäkta Aritza) slapp och hängig blygd. Så jag ställde in henne i förlningsboxen på logen och vakade varannan timme hela natten till tisdag. Ingen fölunge - bara en mycket arg och irriterad Aritza som inte alls uppskattade att ha blivit förvisad från stallet till logen. Att Cara följde med och stod bredviv hjälpte inte att skvatt - Aritza gillade INTE läget...

Så halv 8 på tisdag morgon släppte jag ut Aritza som ilsket galloperade hela vägen upp till enilagehäcken - vilket ä'r 400 meter kuperad terräng med två trädstamsskutt inbyggda....Jisses!

Från mitt köksfönster ser jag utfodringsplatsen och lade märke till att Aritza inte åt utan bara gick omkring och svor åt alla andra hästar.

- Jojo, tänkte jag - du skulle nog ha fölat i natt i alla fall. Nu får du hålla dig till i natt för matte ska med tåget till Skåne om tre timmar så NU fölar vi inte, hör du det!

I samma stund lyfter Aritza på svansen, bresar med bakbenen och släpper ut minst 150 liter fostervatten i hagen....

Jag slängde på mig skorna, greppade ett hundkoppel och sprang upp till hagen där Aritza just började böja på knäna för att lägga sig ner och krysta. Det var bara att koppla i grimman och bogsera ner henne till stallet - denna gång tog vi landsvägen för att slippa trädstammarna! Ett simhallsliknande spår av fostervatten följde oss hela vägen ner till fölningsboxen - hur många liter har de egentligen i magen?

Väl inne i halmen drattade Aritza omkull och ut kom Matilda inom 10 minuter. Lite fick jag hjälpa till att dra när bröstkorgen skulle ut - men annars gick allt som på räls. Inom en kvart var fölet på benen och började dia och efter ytterligare en halvtimme försökte Matilda sig på en galopp runt mamma. Vilket krutpaket - vi kanske skulle ha döpt henne till STÅLIS i stället?

Och jodå - jag hann till tåget också - allt gick som på räls denna tisdag morgon!