torsdag 9 december 2010

Att ha träns och grimmor hängande i huset är lycka

När jag fyllde 8 år fick jag en ryktborste och en ryktskrapa av mina föräldrar i julklapp. Jag var överlycklig och placerade borstarna strategiskt i rummet så att det skulle vara tydligt för alla och envar att här bodde en tjej som använde ryktborstar - en riktig hästtjej. Jag minns att jag tänkte att när jag inte är i stallet och borstar min lektionshäst (..det var jag ju bara en gång i veckan..) skulle jag kunna tvätta mina ryktsaker.

När vi köpte Tumbo ingick sisådär 35 hovkratsar, minst lika många ryktborstar, rotviskor, piggborstar och mankammar och MÄNGDER med andra hästgrejor i köpet. Jag tillbringade en hel eftermiddag med att gå igenom skatterna och har inte lyckats slänga en enda pryl som var hel. Jag är fortfarande en riktig hästtjej. I min hall hänger träns och en och annan grimma bland ytterkläderna och det gör mig  lycklig att se dem där.


Idag red Tilde och jag barbacka  upp till Svarten i djupsnön. Snön var mjuk, hästryggarna var mjuka och de starka Highland hästarna rörde sig mjukt som katter på den oplogade vägen. Efter en långsam galopp i uppförsbacken på väg hem konstaterar jag att det här vill jag dela med mig av till flera. Delad glädje är sannerligen dubbel glädje!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar