Dags att kavla upp ärmarna!

Jul och nyår överstökade - nu är det dags att ta tag i alla idéer och se till att de blir av också. Jag går liksom lite i idé under vintern. Klarar av det praktiska men vill sedan gärna sitta och murra framför brasan i lugn och ro. Men nu får det vara färdigmurrat - ska det bli något Nytt Liv i Malexander så krävs det en hel del jobb också - basta!
Allra viktigast är att fokusera på de två saker som kan generera inkomst - turridningen och uthyrning av hus till turister.
Det är bra att bo i ett hus som man planerar att hyra ut. Alla de fel och brister som vi börjar vänja oss vid, och inte längre ser, måste faktiskt korrigeras innan vi kan begära att någon annan ska vilja betala  för att bo här. Så det innebär ny diskmaskin, ny toa och framför allt nytt golv i köket/vardagsrummet. Håhå jaja....

Efter en samvetsgrann inventering av hästflocken inser vi fakta - vi har inte tillräckligt många stadiga, välridna hästar för att kunna dra igång turridning till våren. Tre ston ska vara mammalediga, Theo är fortfarande inte inriden och då återstår Tara och McGregor....
Så vad gör man - med 9 hästar i hagen ? Köper tre till förstås!! Vi hade turen att hitta Omela, Rostra och Borka, tre lurviga Basjkirhästar som gått turridning i Sörmland i 6 år och fantastiskt nog var till salu.  Med deras hjälp kommer vi att kunna erbjuda turer till våren. Så nu gäller det att isen försvinner för inga av hästarna är särskilt bra på att åka skridskor...

Själv har jag skaffat isdubbar till kängorna och jag struntar fullständigt i om det är tantvarning på dem. Det är UNDERBART att kunna gå utan att halka. Dessutom är jag väl redan tant om man ska vara riktigt noga :)

Det är varmt i Malexander...

..och då tänker jag inte främst på att det är + 5 grader och okontrollerad snösmältning ute. Nej, jag tänker mer på mänsklig värme. Jag har bott större delen av mitt liv i det som kallas landsbygd. Och säga vad man vill om Änglagårdsromantik och Hem till Byn – men inte är det alltid nykomlingar välkomnas med öppna famnen.

Fiona och jag njuter av julbordet - också värme!

Om man inte flyttar till Malexander – för här fungerar det faktiskt så. Redan efter några veckor kom Byalagets kassörska hit med en kasse full med Malexanderska godsaker skänkta av lokala företag. Tillika en julblomma, en guidebok till traktens vandringsleder och en handmålad korg. Jag blev så glad över besöket och sen har det bara fortsatt. Bygdens ålderman ringer upp för att ”bara säga välkomna till Malexander”, grannar tittar förbi och presenterar sig, vi välkomnas å det varmaste att vara med på hemsidan och i byalaget av Håkan J och som tack för hjälp upp ur diket erbjuds vi middag på Gästgiveriet. En av jägarna knackar på bara för att fråga om vi håller värmen – och visst gör vi det, tack vara alla goa människor.

Nu låter det kanske som att jag skryter – och det gör jag! Att skryta över hur en hel by får inflyttade nykomlingar att känna sig så hemmastadda är inte bara tillåtet – det är baske mig obligatoriskt.

Men se till att ha ordentligt dubbat om ni blir sugna på ett besök – det är obegripligt halt nu!