Trädgårdsdags - i stort såväl som smått

Kroppen värker efter en helg i odlandets tecken. Trädgård kan ju vara så mycket - i mitt fall sträcker sig denna helg begreppet över våra hagmarker via vallodling på åker till gräsklippning, anläggning av trädgårdsland och gulliga krukor med krasse i!

Lördagen ägnade Ian och jag åt att släpa, dra, lasta och köra oändliga mängder björksly som vi röjer bort från vår utmarksåker strax norr om Pukstugan. Björkarna har tagit över halva åkern under de sista 10 åren och när Ian fällde dem för en månad sen kände vi oss nästan som nybyggare - här bryter vi ny mark - så spännande! Just nu känner jag mig som en halv nybyggare,  för jag är säker på att de slet ÄNNU värre än vad vi gör för att få undan riset och stammarna. Vi har ju i alla fall hjälp av traktorkärran, det hade man inte på 1700-talet. ..Men åkern är fantastiskt fin - ligger i en södersluttning precis vid Malgen - så vi är övertygade om att vi kommer att odla något fantastiskt där en dag. Om armar och ryggar håller....hälften av björkdj*/¤#na ligger fortfarande kvar och fnissar utmanande i gräset...

I hagmarkerna vandrade vi och hundarna i morse - och oj vilken skillnad röjningen från i våras redan gör! Så mycket mer ljus kommer in och massor med blommor och örter spirar där det förut mest var mörkt och lite trist. Det ger en otrolig tillfredställelse att veta att vi nu får vårda denna mark så länge vi orkar - och just det här "trädgårdsarbetet" skötte kyrkans skogskillar så den röjningen gick för oss smärtfritt rent fysiskt!

Under promenaden såg vi en havsörn attackeras av en kråka  över Malgen - det är förbluffande så stor en örn är när man ser den på nära håll! Tänk om de ville häcka här - men det är sjön kanske för liten för?
En fiskljuse såg vi också - det har sannerligen sina positiva sidor att "odla" sjönära hagmarker!

Sen var det dags för hemmaträdgården. Alla som bor i Malexander vet att Tumbos trädgård inte är så mycket att skylta med - ännu.... Nu har vi äntligen lyckats klippa gräset - vilken var en intressant upplevelse med en åkgräsklippare som saknar broms, har oslipade rotorblad och vägrar att samla upp gräset i korgen där bak. Jaja - klippt är det i alla fall - och det ser bättre ut än innan - eller ..?

Vi har också anlagt grönsaksland - och det med lite okonventionella metoder. Istället för att gräva upp grässvålen lade vi helt enkelt ut kartong, tomma hundmatssäckar, tidningspapper och - hm - gamla mattor för att kväva ogräs och gräs. Mattorna är gamla, slitna och består av ull och andra naturmaterial så jag anser att det är en helt ok form av återvinning! Ovanpå bottenlagret lassade vi sen på 20-30 cm hästskit blandat med sand som vi skrapat upp från ridbanan där hästarna stått och ätit ensilage hela vintern. Ser ut precis som det man köper i säck på Granngården...men kostar bara lite diesel och svett! Så nu ska snart sås och planteras.

Störskärbönor och grönkål har jag förodlat och resten sår vi direkt - men vi låter bli morötterna i år - tror inte att de blir så bra om de måste ta sig igenom ullmattan...

Historien om Tumbos första svala.

En svala gör ingen sommar säger man ju - men det stämmer dåligt i år. Tidigt i påskveckan stod vi en kväll på stallbacken och språkade med en förbipasserande cyklist. Ett omisskännligt kvitter fick mig att titta upp mot en av björkarna - och där satt den - en ensam svala! Den såg trött ut - jag har aldrig sett en svala sitta still så länge förut och jag slöt mig därför till att han just anlänt från den långa resan. Veckan gick och det blev påsk - och ja - jag behöver nog inte påminna om hur vädret var under påsken 2011. Det var sommar helt enkelt - och den ensamma svalan HADE gjort det!

Vad den däremot inte hade var några kamrater. Dagarna gick och blev till en vecka  men den enda svalan fortsatte att vara ensam på tunet. Den flög omkring, kvittrade lite inne på logen men verkade annars ganska moloken. Man kan inte låta bli att undra hur det kom sig att den låg så långt före sina kamrater. Hade den  tappat tålamodet där nere i Afrika och gett sig av före alla andra? Eller var svalan den ende överlevande efter någon förfärlig katastrof som utplånat resten av resesällskapet? Eller helt enkelt bara rysligt snabb?

Så, efter nästan 2 veckor kom äntligen nästa svala och omedelbart började ett snudd på vansinnigt tjattrande inne på logen. Nu skulle boplatser väljas och positioner etableras och det gick inte att missta sig på upphetsningen hos den tidigare så dämpade svalan!  Inom någon dag dök ytterligare två svalor upp-och så två till....

Nu svischar de in och ut på logen och skiter förstås ner mitt sopade golv - men vem bryr sig? Värmen har återkommit - björkarna är grönare än gröna och allt är väl i världen - både hos svalorna och oss andra!

Vårt första föl Matilda har fått en lillebror - MacDuff ska han heta och kanske flyttar han till Österrike när han blir stor! Det är nog lika bra att han och mamma Cara inte vet så mycket om det just nu...