Fåfäng - nej inte jag inte....

Idag tog jobbet mig ut på en resa – till Stockholm. Eller närmare bestämt ICA´s huvudkontor i Solna där jag  undervisar om kött i ICA skolan. Alltid roligt att få  föreläsa!

Premiärpendlarnerverna gjorde att jag lämnade hemmet lite väl tidigt för att vara säker på att hinna till Boxholm före pendeltåget.  Varför jag inte hann måla ögonen innan avfärd utan istället prövade min lycka med mascaraborsten helt utan spegel ståendes på perrongen. Det kändes som att det gick ok – inga större missar eller kludd med svärtan, vad jag trodde.

Väl framme i Linköping visade sig X2000 mot Stockholm vara en timme försenat och jag hamnade, lätt misslynt, inne i vänthallen tillsammans med bland annat en SVT-journalist och hans kameraman.  Journalisten frågade  om jag pendlade till jobbet och om jag i så fall ville kommentera en ny forskningsrapport som visar att långpendling sliter på kroppen. Mycket beroende på den stress som uppstår när tågen inte går som de ska. Jag pratade på och försökte låta bli att le in i kameran alltför mycket och MITT I en klurig utläggning om långpendlingens för – och nackdelar slog det mig: jag kollad aldrig hur framgångsrik min spegelfria mascaraborstning egentligen blev där på perrongen....

-          Tänk om jag har svarta klumpar både här och där?? Herregud – snacka om att jag i så fall säkert personifierar den slitna övre medelålderskvinnan  som rapporten speciellt pekade ut som offer för den här typen av stress... Det var ju säkert därför han valde just mig till intervjuoffer....

Hann jag alltså tänka under intervjun medan jag pladdrade på om annat – simultankompetens har jag i alla fall fortfarande!  Om det blev något TV-inslag? Ingen aning – jag sitter fortfarande på tåget hem...

Nog måste Gud ändå ha humor...

...när han låter det spöregna på tolvslaget? Efter 6 veckor av konstanta minusgrader och snö i mängder låter den högre makt det ösregna i 10 minuter precis vid tolvslaget i fredags! Med en och en halv skotträdd hund hade vi ändå inte tänkt oss några fyrverkerier så vi behövde ju inte gå ut. Men de rara nyårsgästerna hade  med sig två stjärnfontäner som skulle vara hundvänliga så dem avnjöt vi genom köksfönstret - det gik bra det också! Att vara ute i alla väder är helt ok när jag är arbetsklädd - men iförd nylonstrumpor och kjol modell kortare ställer jag inte upp på att stå och frysa i snålblåst bara för att "man ska" - icke!!

Annars har det nya året börjat lite i moll. En visserligen avlägsen men icke desto mindre avhållen Japansk svägerska dukade under för cancer i går morse. Svårt att föreställa sig att hon är borta - och svårt att tänka på hur svågern kommer att må framöver. Min mamma har det jobbigt med sig själv och livet i största allmänhet vilket gör det svårt för pappa - och mig som inte kan vara tillräckligt närvarande i deras vardag. Även om det säkert har sina avigsidor att ha sina föräldrar på nära håll så skulle det vara så skönt just nu att kunna titta in var och varannan dag. Jag inser att det moderna livet, när vi flyttar långt och ofta ifrån familjen, inte är optimalt för just den här perioden. Hur spännande det än kan vara på många andra sätt.

TACK för alla kommentarer - de gör definitivt att världen krymper på det allra bästa sätt! Gamla grannar kommer nära igen och geografiskt bortflugna familjemedlemmar känns delaktiga i vardagen. Härligt!