Om daggmaskar och äggoljetempera

I morse ramlade jag rätt i i daggmaskarnas allra heligaste. Kanske borde jag be om ursäkt innan jag fortsätter - känsliga läsare kan behöva varnas...

På väg ut i den välbetade sommarhagen såg jag något rött och lite glansigt i gräset - i storlek som en liten mandelpotatis. Den verkade sitta fast både ner i jorden via en smal sträng och fortsätta in under ett löv via en annan rot? Jag böjde mig ner för att titta närmare och skulle just prova att dra lite försiktigt i den ena snörstumpen - när mandelpotatisen snabbt drogs isär och förvandlades till två upprörda daggmaskar som kvick förvann ner i varsitt hål i marken. Jag hade orsakat ett daggmask-interruptus!

(bild tack vare bildakuten.se - den skärpan fixar man inte med mobilkameran...)

På väg tillbaka med hämtad häst såg jag ett älskande daggmaskpar till - som också hade varsitt hål att snabbt -och skamset? - krypa ner i. Många frågor trängs i mitt huvud:

Hur hittar maskarna varann`? Är det som crusers i Central Park - man sticker ut huvudet/rumpan och väntar?
Daggmaskar är tvekönade och byter sperma med varann - men skulle alltså kunna befrukta sig själva egentligen. Betyder det att de njuter av akten - varför skulle de annars utsätta sig för risken att vara så synliga och en aning ouppmärksamma...
Hur ovanligt är det att få se daggmaskar para sig? Mina biologbarn har aldrig sett det och några bilder på akten fanns inte ute på nätet.


Annars består liver av ett härligt äggojetempera- rus! Att måla huset med så mycket tempera som möjligt har blivit något av en obsession. Jag blandar pigment, ägg, linolja och vatten och målar. Det är billigt, det är vackert och det luktar GOTT! För att inte tala om hur miljövänligt det hela är - man kan i princip äta färgen. Köket är ockra gult, vardagsrummet en jordig grön nyans och groventren bränd terra....Ja men ni hör ju - rena rama regnbågen och faktiskt lite Carl Larson i modern tappning. Temperan är lätt att måla med dessutom - den stannar liksom kvar där man placerar den - inte som opålitlig syntetfärg som bluddrar iväg utanför den tänkta linjen lite hur som helst. Inte undra på förresten - tempera var det som de verkligt stora mästarna använda i sina vägg- och takmålningar fram till 1500-talet. Botticelli och jag alltså...:)

Har du sett Herr Kantarell...står i enebacken!

Svamptider är det sannerligen - och har varit ovanligt länge i år. Vi var  upptagna med annat och därför totalt oförberedda på synen när den första sommargästen tumlade ur skogsbacken ovanför oss med kassarna fulla med gull`!
- Vilka svampmarker ni har - minns jag att den första plockaren sa när vi mötte honom på vägen. Han såg nästan lite nyvaken ut - som om han inte riktigt fattat själv hur alla svamparna hamnat i hans famn. Vi stirrade med illa dold avund på hans fulla kassar och insåg att vi uppenbarligen missat något. Några veckor senare har vi vant oss vid det nya läget - bilar och folk i varenda buske på helgerna.
Det finns skog och svamp så det räcker till alla - och ser vi bara till att gå över "våra" svampställen senast fredag eftermiddag så är det rätt så lungt. Dessutom kan jag scanna av rätt så rejäla områden från hästryggen - ni anar inte hur väl kantarellgult syns från den lite upphöjda sadelpositionen! Så jag är iiiinte bitter....

Dessutom har jag plockat massor med blåbär som ingen annan verkar vilja ha - inte kan väl Dvärgbandmasken redan ha skrämt bort folket? Och lingonen lockar med mörkröda klasar mot mossan redan - det är väl också ovanligt tidigt?
   Men håll med om att det vore smidigt med någon sorts skyltsystem i kantarelltider. Tänk om alla satte upp en skylt med text någonting i den här stilen " Området väster om Svartenvägen avplockat den 23/8 - bör vila i 10 dagar"  - vad praktiskt det vore! Så slipper man gå och leta i onödan - och ondgöra sig över att "folk" plockar av även de små kantarellfröna som skulle ha kunnat bli stora kantareller med en vecka till på nacken.
Eller vad säger ni, skogsmullar?